Vår senaste demon gick ut före sommaren. Den kanske var världens bästa demo, eller så var det inte det. Kanske är det bara vi som tycker den är bra och resten av världen ställer sig frågande, om den överhuvudtaget bryr sig. Vad vet jag? Men det är inte det som är min poäng. Dagens inlägg drar åt ett annat håll. Det har gått mer än tre månader och hur många svar har har vi fått. Ett. Av trettio. Det var det vanliga “tack men nej tack, det är ingenting för oss just nu” svaret. Klart att vi skulle önska något mer utförligt svar, och helst ett översvallande “JA! skitbra, er vill vi träffa”, men det är inte heller det som är min poäng.
Min poäng är följande:
De flesta bolagen säger på sina hemsidor att inskickade demos är en viktig kanal för att fånga upp framtida artister. “Vi behöver er” är det gemensamma budskapet.
Och då ingår också att tacka nej. Iallafall i min värld. Vi sliter och drömmer och då skulle till och med ett nej skulle sitta bra jämfört med ingenting alls. Om det så är ett standardsvar. Då vet vi allafall att någon åtminstone öppnat kuvertet (och kanske har lyssnat).
Men förvånad? Nej. Egentligen inte.
Irriterad? Lite, för vad hände med lite vanligt hyfs.

|