Sitter här och tokbränner CD skivor, skriver ut ettiketter, omslag och följebrev. Det är helt enkelt demodags igen.
Nu slänger vi iväg The big one, Still standing och Walk with me till skivbolagen. Vi gör både ett mail och CD utskick den här gången. I hopp om att någon ska lyssna och tycka det är bra. För bra är det tycker vi. Bättre än någonsin tidigare, och framför allt mer originellt och eget. Jag tror att det låter mycket Strangers in Wonderland.
Men det är väl det där med att få någon att lyssna som är det första hindret. Jag får känslan att på de flesta bolagen hamnar demos direkt i papperskorgen. Det är ingen som orkar och har tid att lyssna på drivorna av CD skivor och mail som kommer in.
Samtidigt, om vi inte skickar så är det helt säkert att ingen lyssnar.
Så det är bara att köra på, med en dåres envishet.
För envisa är vi.
Och dårar?
Ja, kanske det.

|